Problem med hagkompisar.
Miramis är som häst en mycket rangsäker och dominant individ, detta ger såklart negativa- som posetiva följder men även massor med konsekvenser. Han är stenhård i skallen och utmanar allt och ingenting om rollen som ledare, född på en gigantiskt lösdrift i Kanada, så har han lärt sig den tuffa vägen förmodligen. Det finns bara mat för dom som tar åt sig. Resten får ingenting. Detta gör att han slåss tills det faktiskt inte går längre, detta har vi fått bevis på. Mer om det senare.
Även om man är försiktig med sin ponny så får man aldrig, aldrig glömma att även om han nu slåss och kan vara näst intill elak mot vissa hästar- så är han ändå ett djur. Ett flockdjur, han behöver närhet. Inte av en människa, utan av sin egen sort. Dom behöver kunna känna närheten av en annan häst, inte bara se. Utan röra, känna och lukta. Miramis står just nu i en enskildhage men med tillgång till dom andra hästarna, eftersom vi har stålstaket (?) så leker hästarna jämt över staketet och kan så få lite utlopp av energin.
Miramis har somsagt svårt för det här med vilka hästar han kan gå med, han behöver någon som kan både vara dominant och undelägsen. Är den endast underlägsen så blir han elak, då visar den tecken på svaghet och det kan tillexempel inte få dricka eller äta. Är därimot hästen dominant, så slåss han. Ston är dock ett undantag, det spelar ingen roll vilken rang dom har, han älskar ston ;)
Som det ser ut just nu kommer han förmodligen få en hagkompis ganska snart. Vi har två "kandidater" en av våra fölungar som snart ska skiljas från sin mamma, han och Miramis går redan i hagarna brevid varandra och leker. Miramis älskar fölungar och blir direkt deras "pappa." Sedan ett 3 årigt sto, dom är jätteförtjusta i varandra.
Hur har ni era hästar och vad prioterar ni?
Även om man är försiktig med sin ponny så får man aldrig, aldrig glömma att även om han nu slåss och kan vara näst intill elak mot vissa hästar- så är han ändå ett djur. Ett flockdjur, han behöver närhet. Inte av en människa, utan av sin egen sort. Dom behöver kunna känna närheten av en annan häst, inte bara se. Utan röra, känna och lukta. Miramis står just nu i en enskildhage men med tillgång till dom andra hästarna, eftersom vi har stålstaket (?) så leker hästarna jämt över staketet och kan så få lite utlopp av energin.
Miramis har somsagt svårt för det här med vilka hästar han kan gå med, han behöver någon som kan både vara dominant och undelägsen. Är den endast underlägsen så blir han elak, då visar den tecken på svaghet och det kan tillexempel inte få dricka eller äta. Är därimot hästen dominant, så slåss han. Ston är dock ett undantag, det spelar ingen roll vilken rang dom har, han älskar ston ;)
Som det ser ut just nu kommer han förmodligen få en hagkompis ganska snart. Vi har två "kandidater" en av våra fölungar som snart ska skiljas från sin mamma, han och Miramis går redan i hagarna brevid varandra och leker. Miramis älskar fölungar och blir direkt deras "pappa." Sedan ett 3 årigt sto, dom är jätteförtjusta i varandra.
Hur har ni era hästar och vad prioterar ni?
Kommentarer
Trackback
