GÄSTBLOGG!

TJAAAAAA, sockys gamla ägare pauline som skirver lite hihihihi!
Tänkte skriva lite om min guldklimp Socky som jag hade i 3 år och 4 månader!

Starten blev inte den bästa, efter att ha haft en seg tråkig opersonlig ponny i 10 månader sålde vi han och letade ny häst till mig! Då åkte jag och mamma ner till danmark och hitta ett 6årigt sto som hette Sydney, tråkbrun,sto och arab ( allt som jag inte vela ha egentligen) tog hem henne iaf och hon växte över ponnygränsen nästan på direkten.. så där stod vi med en "ponny" på 152... Så efter en månad lämnade vi tillbaka henne, och tur var det för vi kom egentligen inte alls överrens hon och jag! är så glad att jag lämna tillbaka henne!

Iallafall så åkte min ridlärare ner till danmark och skulle leta ridskolehästar, och då hittade hon socky och tyckte om han direkt. Så hon hade tänkt köpa han till ridskolan men han va för dyr och då tänkte hon på mig och att han skulle vara perfekt för mig! Så ett samtal senare hade vi köpt lilla Cedergårdens Irish Socks från danmark ( kommer tidigare från irland, han importerades när han va 7 och då var han nybliven valack) med att endast sett en liten mms-bild! Socky var då 10 år, hade tävlat LA/LA och hade tränats väldigt mycket i horsemanship osv, de märke vi DIREKT! Han var så himla lydig och väluppfostrad!

Jag fick iallafall hem han, helt överlycklig var jag! men samma dag händer en liten olycka och jag sliter av två fingrar..... eller sliter av ett och det andra bröt jag! JIIPPPPPPPPPPPPPIE VA, hade inte ens hunnit ridit på min nya häst. Så upp till akuten och fick sy ca 20 stygn och på med bandage och fick käka massa smärtstillande, och ridförbud i 4-5 veckor. HEJJAHEJJJA tänkte jag då! Så dom första veckorna fick några från stallet och mina kompisar rida socky. kändes ju kul att dom fick rida han innan jag fick det....... jag fick nöja med med att kolla på! sen hade jag jätte tur att en vuxen tjej som heter josefin va hemma hela sommaren och hon är verkligen grym på dressyr, så hon red han åt mig nästan hela sommaren och trimma han i dressyr så när jag fick börja rida han var han verkligen GRYM i dressyren och hade så himla fina muskler! Så han var verkligen som en dröm att rida då, ( TUR JAG HADE HEHE) så fin som han va i dressyren den sommaren blev han aldrig mer med mig.... haha! Sen blev han min busponny som skulle springa fort och hoppa över alla travbommar osv!

Blev helt kär i Socky så fort jag såg han! De första jag sa till mamma va typ " åååhh kolla han ser ut som en fisk". Hahaha älskar ju hans blåa öga mest i världen och har alltid kallat det för fiskögat!
Var ju lite roligt också eftersom vi knappt visste nånting om lilla firren, men de var ju lite spännande också!
märkte direkt att han var livrädd för skogen! tex träd, stenar, lerklumpar, MOSSA osv! Men fick sen höra av hans gamla ägare att han aldrig knappt sett skog för så var ju inte så konstigt! men jag red ut på han som vanligt ändå, men han gick myrsteg och kolla storögt mot skogen hela tiden!hahaha sötnöten. Tog nog minst 1 år innan han kunde gå först när vi red ut med andra, och då gick han och skaka! men sen efter ca 2  år så vågade han till och med galoppera först ute i skogen, då var matte så himla stolt över han hihih :) och för att inte tala om att HAN var vädligt stolt över sig själv också! buspojken!

i nästan 3,5 år hade jag socky! bästa åren i mitt liv. har så sjukt många minnen tillsammans med han! ångrade aldrig en sekund att jag köpte han! Vi hade så jävla roligt han och jag, och underbaraste känslan i världen var att känna att han litade på mig till 100%, han gjorde ALLT jag bad han om och den känslan går inte att beskriva. Han tyr sig vädligt mycket till sin ägare, han gillar att ha nån som bestämmer över han. Och jag ser på han nu att han litar precis lika mycket på johanna som han litade på mig, underbart :)

Jag tränade och tävlade han i både hoppning och dressyr, mest hoppning och där upp till LA! dressyr upp till LB, men josefin som red dressyr på han sa att han kunde övningar upp till msv! Han blev också känd som "guldfisken" på träningarna eftersom hans minne är som en guldfisks. Så fort han inte var på träningen så saknade alla guldfisken hahahaha, alla fick sig alltid ett litet gott skratt åt han när han gång på gång glömde bort hur man travade bommar osv..

Har så sjukt mycket minnen med socky! var alltid lika kul att åka till han och saknade han så fort jag ej var där. Han är verkligen världens bästa kompis! Världens snällaste ponny med världens härligaste personlighet. och så sjukt lättlärd, de första jag lärde han var att pussas och det gör han fortfarande.... HELA TIDEN ! hahaha han älskar att pussas :D kan va för att han alltid får gosaker då också! Han blev verkligen som en familjemedlem , mamma älskade han lika mycket som mig typ, pappa älskade att vara ute och gå med han, brorsan kunde till och med mata han ur handen och vågade hämta han ensam i hagen, och hela släkten älskar också socky! Min mormor pratar om han VARENDA gång jag träffar henne och hon och morfar var där nästan varje vecka och mata han med massa äpplen! bortskämda ponny.. hehe men han om nån förtjänar det:)

att sälja socky var det jobbigaste jag gjort. velade aldrig sälja han, men kände för hans skulle att han skulle kunna få det bättre hos nån ny  tjej är att bli pensionär i sån tidig ålder hos mig eftersom jag både växte ur han och blev för gammal...och vi hade sagt hela tiden att dyker inte rätt upp så blir han kvar, utan tevkan! men han fick lätt världens bästa hem så det känns så sjukt jävla bra! ingen är gladare än jag att han nu bor i månkarbo med johanna som ägare :)

Har inte ens skrivit 1/100del av allt jag kan skirva om detta underbara djur, men då blir det nog lite för mycket hehe!
Ha det bäst! puss och kram


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0